Normal? Jag?

Åter en av de klassiska frågeställningarna. Vad är egentligen normalt? Frågor om "hur gör du", "hur borde man göra", "hur ska jag göra"
 
Vad som är normalt kan man ju klassa på olika sätt, men oftast blir det väl ett sorts medeltal av vad alla människor gör. Betyder detta att alla människor borde göra likadant? Ska man verkligen sträva efter att vara normal?
 
Låt oss ta ett exempel: en normal människa tränar 3 ggr i vekcan. OK. Detta säger däremot inget om hur den människan mår, eller vad den gör i övrigt. Sover denna människa "normallänge", festar den "normalmycket"? Tänk om ingen egentligen gör som det som klassas som normalt, utan medelvärdet bara blivit så, eftersom de flesta är extrema åt olika håll?
 
Vi människor har en tendens att jämföra oss med varandra. Jag gör det också, eftersom det känns tryggt och bra! Men om sanningen ska fram är det väl ganska dumt egentligen, eftersom alla faktorer borde jämföras, och inte bara en, för att få kalkylen att gå ihop (om vi exempelvis talar om kost och träning, eller läxläsning och skolresultat). Du kan inte bara fråga hur mycket det är normalt att läsa på läxor, du måste också fråga dig vad dessa "normala" människor gör utöver detta.
 
Klassikern: vad är en "normalportion".
En normalportion för vem? För en flicka i 20 års åldern? Tränar hon? Går hon i skola? Hur lång är hon? Är hon vegetarian? Gillar hon mackor? Bakar hon kakor, spelar hon biljard, talar hon mycket i telefon, borstar hon tänderna, talar hon skitbakomryggen,harhonnågotvettikroppenöverhuvudTAGET?????????
 
DET är frågor man åste svara på för att kunna säga vad som är normalt.
 
Vad som är lättare att säga ar ju vad som är normalt för just DEJ.
 
Men visst kan det vara bra att ibland jämföra sig med andra litegrann! Varför får jag bara underkänt i alla prov, då alla andra får godkaänt? Jo för de läser sina läxor, det gör inte jag....
 
 
Ni fattar grejen! Visst kan man jämföra sig, men tycker ni verkligen det är eftersträvansvärt att vara "normal"? Hur kan något som ingen är (vilket jag ju nyss diskuterat) vara att vara normal?
Är det normalt att avsky att sova längre än till åtta på morgnarna,eller är det normalt att avsky att vakna innan åtta på morgnarna?
Är det normalt att springa mer än 90 minuter i sträck, eller är det normalt att bara orka springa 9 minuter?
Är det normalt att pussla pussel flera timmar i sträck, eller är det normalt att aldrig kunna slita sig från datorn?
Är  det normalt att ta 2 kycklinglår med gräddsås och 2 paket snabbnudlar till lunchen, eller är det normalt att äta sallad till lunch?
 
Vad är eran åsikt?
 
 
 
-
 

Kommentarer
Postat av: Hanna

Jag tror att man ska lyssna inåt till vad magkänslan säger. Att man själv ska hitta vad man själv tycker om, och vad man inte tycker om.
Vad man själv mår bra av, vid alla tillfällen Hur mycket det känns att lägga upp på tallriken, hur mycket pengar man vill spendera på skosnören i månaden, hur mycket av sin fritid man vill lägga på att städa osv osv.

Sen påverkar ju vissa beteenden och värderingar ens liv lite mer än andra (hur mycket man äter, sover, jobbar), och så kan man ju fråga nån man litar på eller ser upp till om råd, hjälp och reflekteringar om man känner sig osäker, även fast jag tror att man ska lita på sitt eget omdöme i många fall.

Svar: Mycket kloka råd! Att be andra om hjälp och reflektera är säkert bra! Bättre att fråga personer rakt ut, istället för att snegla över axeln utan att fråga (och inte veta hela sanningen...)
thisishowitworks.blogg.se

2014-02-08 @ 18:36:40
URL: http://theswapanese.tumblr.com

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

?
Trackback
RSS 2.0