thisishowitworks

Alla andras liv är mycket snygga, prydliga och välstrukurerade. Äsh, varför kan inte jag vara sån också?

 

Deras liv är sådär snygga, klara färger, svartvita, sepia
.

Rätt så städat sovrum verkar det som.

 

Då jag slänger min röda linsgrytegegga på tallriken, har deras klar färg, vackra avokadoskivor. Och ett basilikablad.

 

Mina koppar är udda. Nej det är inte meningen, nej det är inte snyggt. Deras är..... väl utvalda, hela, rena.

 

De ser fräsha ut efter en timmes hårt intervallpass på gymmet. Och glada, oftast. Jag är röd och sunkig, sur ibland för att det gick åt pipsvängen med den träningen.

 

Deras äppel är fint uppskivat på en tallrik, med mandelspån och jordnötssmör. Min tallrikar är smutsiga, och jag slevar jordnötssmör ur burken (i smyg)

 

deras kvällspromenader är kantade av underbar solnedgång, nästan varje gång tror jag. Min är kantad av hundbajs under skon jag trampade på. Min matta med för den delen, eftersom jag inte insåg misstaget förrän jag tagit av mig skorna.

 

Men vafan? Är deras liv verkligen som det ser ut på fotona, på bloggarna? Äter de aldrig bajsfärgad köttfärssås? Vaknar de aldrig finniga som fan? Städar de varje dag? Svettas de inte ett dugg? Och varför sjutton tar aldrig deras batterier slut på telefonen då de är på gymmet, så vi slipper se hur glada de är efter 500 hopp med hopprep?

 

 

'Näe vad sjutton. Snälla, ge mig en bloggare som visar det riktiga, tråkiga, underbart vackra och fula livet som är livet på riktigt. Varken förfinat eller förfulat. För jag tror verkligen inte att deras äppelskivor blir godare av att liga o chklegga på en pittoresk ikeatallrik med det ekologiska jordnötssmöret. Sorry.....

Härmed bryter jag min receptbloggsoskuld med ett recept som skriker "dagens populärkultur". Ingen bild får ni, nej sån matpornografi håller jag mig tillsvidare borta från.

 

Jag gillar egnetligen inte sötsaker något vidare. Nötter däremot är min stora passion. Men ibland ibland får jag riktigt stor lust att hugga tänderna i något riktigt mörk-chokladigt, och då bakar jag helst själv. Mest därför att det är det roliga med bakverk, att tillverka dem, att få skapa nytt!

 

Detta recept kanske räknas som en lite mer "nyttig" onyttighet, med inget mjöl, inget socker (fast nog honung) och bara "rena" produkter. Jag anser att onyttigt ska få vara just "onyttigt", eftersom man ändå äter det så sällan. Bara för att ett bakverk faller inom kategorin nyttigare, betyder det ju inte att det inte ska intas med måtta.... Men ändå blev det idag just detta recept av flera orsaker: Det är glutenfritt, mammas caschewnötter kom till användning, det verkade spännande, och jag använder gärna honung, eftersom min pojkväns pappa sysslar med biodling, så jag vet varifrån just min honung kommer :D Här är då receptet!

 

Glutenfria, Mjölkfria, Paleovänliga och fria från rent socker! (och goda :D)

 

NÖTSMÖRSMUFFINS

 

3 muffins

-1 dl ´nötssmör (jag gjorde eget cashewnötssmör)

-1 krm salt (om nötsmöret var osaltat)

-1 ägg

-2 msk mörk kakao

-1.5 msk honung

-1/4 tsk bakpulver

 

Mixa alla ingredienser och klicka i formar. Grädda i 200 grader 10 minuter, svalna och smaska i dig!

 

Vispgrädde till är en hit!

 

(näst gång ska de få sällskap av bitar av vitchoklad också!)

Låt!

 

 

Degiga ben på dagens morgonpass, men vad gör väl det om man kan njuta av bra musik!

Förra veckan blev det inte så mycket dkrivet, vilket berodde på att vi flyttade. Flytten i sig höll på att sluta i en mjölksyrekatastrof, eftersom hissen i huset vi skulle flytta pajade. Vi bor alltså på sjunde våningen. Efter sju varvs springande med lådor i trappan kom mjölksyran, och i köket stod jag med gråten i halsen, stoppade i mig torkade aprikoser för brinnkära livet och tänkte att "fanfanfan, dethär kommer ALDRIG gå!!!!" Jag tror inte det skulle ha gått heller. Som tur kom fixaregubbarna just då och fixade hissen på 5 minuter TACK!

 

Men, en liten slutsats av att flytta blev vad äckligt mycket saker man äger!

 

Trots att jag köper nya kläder max två gånger i året (senaste jag köpte var en tröja på julrean, och innan dess en klänning i maj förra året), svämmar skåpet över med plagg från flera år tillbaka som används då och då, och inte går att slänga, helt enkelt. Och böcker, vad sjutton ska man med dem till?

 

Jag hade tänkt vårshoppa nya kläder, men nu inser jag bara hur onödigt det är, med skåpen fulla. Varför är vi västerlänningar så prylgalna? Behöver jag faktiskt 5 olika ljusstaksserier, bara för att de är "så söta"? Behöver jag 2 olika vinterjackor, 3 par svarta byxor, och 5 olika koftotr?

 

Sanningen är nej. Men ändå....

 

Vi är väl ett samlarfolk! Problemet är bara att våga ge bort/sälja/slänga. Och göra detta UTAN att köpa nytt. Det är ju bara att lura sig själv!

 

Tänk om alla hade bara så mycket de exakt behövde. Ett par vardagsbyxor, ett par finbyxor (av god kvalité, som man skötte om) En friluftsjacka, en vinterjacka, en höstjacka. Ett par stövlar, ett par vinterkängor, ett par klackskor ett par sommarskor. Ett par toppar och linnen. En kofta. En tröja. En festklänning-kort, en festklänning-lång. En kjol och en skjorta. Kanske en pyamas.

 

That's it. Men hur många är det som klarar det, egentligen?