thisishowitworks

Förra veckan blev det inte så mycket dkrivet, vilket berodde på att vi flyttade. Flytten i sig höll på att sluta i en mjölksyrekatastrof, eftersom hissen i huset vi skulle flytta pajade. Vi bor alltså på sjunde våningen. Efter sju varvs springande med lådor i trappan kom mjölksyran, och i köket stod jag med gråten i halsen, stoppade i mig torkade aprikoser för brinnkära livet och tänkte att "fanfanfan, dethär kommer ALDRIG gå!!!!" Jag tror inte det skulle ha gått heller. Som tur kom fixaregubbarna just då och fixade hissen på 5 minuter TACK!

 

Men, en liten slutsats av att flytta blev vad äckligt mycket saker man äger!

 

Trots att jag köper nya kläder max två gånger i året (senaste jag köpte var en tröja på julrean, och innan dess en klänning i maj förra året), svämmar skåpet över med plagg från flera år tillbaka som används då och då, och inte går att slänga, helt enkelt. Och böcker, vad sjutton ska man med dem till?

 

Jag hade tänkt vårshoppa nya kläder, men nu inser jag bara hur onödigt det är, med skåpen fulla. Varför är vi västerlänningar så prylgalna? Behöver jag faktiskt 5 olika ljusstaksserier, bara för att de är "så söta"? Behöver jag 2 olika vinterjackor, 3 par svarta byxor, och 5 olika koftotr?

 

Sanningen är nej. Men ändå....

 

Vi är väl ett samlarfolk! Problemet är bara att våga ge bort/sälja/slänga. Och göra detta UTAN att köpa nytt. Det är ju bara att lura sig själv!

 

Tänk om alla hade bara så mycket de exakt behövde. Ett par vardagsbyxor, ett par finbyxor (av god kvalité, som man skötte om) En friluftsjacka, en vinterjacka, en höstjacka. Ett par stövlar, ett par vinterkängor, ett par klackskor ett par sommarskor. Ett par toppar och linnen. En kofta. En tröja. En festklänning-kort, en festklänning-lång. En kjol och en skjorta. Kanske en pyamas.

 

That's it. Men hur många är det som klarar det, egentligen?