thisishowitworks

 

Varje gång man går ur en tidsepok kan pan på något sätt utskilja ett mönster över hur folk ha levt, beroende på tidens anda, beroende på tillgångar, människors tankar, politik och all utveckling.

 

En intressant aspekt i detta är kvinnoidealet, som lustigt nog ändrar hela tiden. Just nu känns det som att idealet är att vara så sund och tränad som möjligt, enligt alla konstens regler. Är detta verkligen att vara kvinna, och när ska vi börja hylla personligheten, olikheten, våra kroppars lustar istället för ständig stress vi utsätter oss för?

 

Kontoll, tonad, hård, ren. De är de fyra ledorden som jag främst tycker representerar det som anses eftersträvansvärt idag. Visst är det bra att trenden går mot att följa med forskning och "hälsa" men samtidigt översållas bloggar med träningsstress och press, och inte det jag tycker vi borde hylla; kvinnligheten, lusten, omtanken, glädjen.

 

Det är nära till överdrift, och fast många klarar av att stå ifrån överdriften, lever andra på gränsen. Samtidigt som vi uppmanas att vara hälsosamma och ha kontroll, läggs det upp bilder på "normalt" godisätande "guiltypleasure" och dessa avsteg ses som att vara just det, avsteg.

 

Många är klara med vad det vill, vad deras kvinnokroppar kräver, andra har gått vilse i det komersiella träsket av produketer som säljs och spelar på vår vilja att följa med idealet. Ditt värde mäts i vad du gör, vad du äter, inte för den kvinna, eller man, du är. Från crossfitpasset till chiafröna, från sockerfria proteinbrownies till långlöpningen. Var är pirret i magen? Var är glöden i blicken? Kanske de som har det inte behöver visa det, eller finns de alls därute?

 

När världen fylls med hormonförvirrade tjejer, där sexlust inte talas om, när du blir slagen på fingrarna av de andra bloggarna då du stopper pekfingret i smörasken, där din kvinlighet mäts i antal magrutor, där fokuset är så mycket på vad du gör, och inte vad du känner, då blir jag mörkrädd.

Lite kallt och fuktigt, men massor av känsla. Dofter och en tanke om att vara lite mer fri än man egentligen trodde

 

Skorna som annars brukar sluta inne hundratals, tusentals sargade skor, är nu förevigt upplösta i ett regn av badstrandssand och nyklippt gräs. Tårna ler. Huvudet gungar med. 

 

Lite kallt, fuktigt, vått, och där är de. Ett förenade med jorden, fötterna. Och med ens går det som en pil, uppåt, uppåt, och gräset börjar växa in i oss.

 

För vi är bara som gräset. Mina fötter tillhör gräset.

Sätt 5 morgontrötta familjemedlemmar i en bil, utan frukost (och framförallt: utan kaffe!) och du får en total megakatastrof.

 

Morgonen är, som tidigare nämts, den bästa tiden på dagen (om du frågar mig) men under dessa förutsättningar, inget vidare. Hem från stugan innan sju på morgonen för att föräldrarna skulle iväg på jobbet, ledde till tredje världskriget. Vad handlade det världskriget om?

 

Skor som står på fel ställe, så man snubblar över dom

Väskor som ingen behagar hämta så att bilen kan backas in

Nyckeln till dörren som enbart pappa har som plötsligt är försvunnen i garaget

Väskor som ligger där de inte borde ligga och frustrerar.

 

Lustigt nog slutade kriget i ett (om än kallt) fredsslutande då kaffet hade hällts upp i muggarna, och jag cyklat iväg efter den obligatoriska bananen till närbutiken (kanske ett banan-och kaffeberoende ändå är bättre än rökberoende försöker jag intala mig!)

 

En Fett Bra Frukost, banan och grekisk yoghurt med frön i mängder, stekta ägg och mandelsmör. Sånt behövs för att orka genom jobbdagen! (Inte att förglömma, kaffe!)

 

Och plötsligt var det en rätt så bra morgon ändå. Tänk vad lite frukost kan göra!

 

Nästa stora projekt här efter en stunds paus blir inläggen

- att bröda eller inte bröda, hur sjutton bakar man gott glutenfritt bröd utan ansträngning?

- Mindfullness, varför tänker vi alltid framåt och bakåt, trots att syrenen doftar gott just nu?

- No pain, no gain. Skillnaden på träning och motion, och en sommar då träningen fick läggas på hyllan till förmån för leken.

- Michael Jackson fenomenet, att vara på topp konstant. På utsidan

- Fett Gott: vad hände egentligen i kroppen och huvudet då fett inte längre var djävulens påhitt?

Imorgon bitti börjar den långa resan till New York. Fem dagar spenderas i metropolen, och efter det fem dagar hos min morbror i Boston.

 

Vad jag just nu är mest nervös över är hur min kropp ska orka sitta i åtta+ timmar. Jag får ont i höfterna av bara fyra timmar i bil.... Det är nackdelen med att träna: man blir desto stelare då man sitter stilla.

 

Utöver det betyder detta att det (eventuellt) blir en 10 dagar lång vila fån löpningen, vilket jag försökt timat in med lite hårdare pass denna vecka. Och nu är jag minsann nedtränad, så vi får hoppas att en vila nu ger det mesta ut av denna nedträning nu.

För säkerhets skull tas gympadojorna med för eventuellt lite löpning i boston. Men bara om vädret , tiden och humöret tillåter. Blir intressant att se hur kroppen svarar efter 4 månaders hård uppbyggnad sedan i julas.

 

 

 

Dagens pass visade saldot: Efter några veckor av träningssuccé, mycket ork, kom väggen emot (en vileperiod kunde inte komma mer lägligt) 13.5 km på 75 minuter är inget att hurra över (jämför med att det annars går utan lidande under 70 minuter) , varken benen och pulsen ville öka takten.

 

Nu blir det ut i kvällssolen! Vi ses om 10 dagar!

Det är ju inte precis en nyhet att vi omges av massor av dofter varje dag, men det är inte heller något man tänker på. Regnet doftar, blommorna i fönstret, mammas bullar och boken från biblioteket. Dofter gillar jag, de väcker känslor, tankar och minnen!

 

Men något jag däremot är lite fundersam över är den mängd OLIKA onaturliga, syntetiska dofter vi omger oss av-varje dag. Är det verkligen meningen att vi ska trolla bort våra egna dofter, och dölja dem med andra dofter? Bordedet inte vara förvirrande för människan med det? Kan vårt luftsinne avtrubbas av alla olika konstiga dofter runt om oss?

 

Här kommer min lista över syntetiska dofter jag använder varje vecka:

 

1. Deodorant

De kommer jag alltså att tänka på på rak arm. Mitt mål är att byta ut så många som möjligt till luktfria alternativ, för att ha så få dofter som möjligt. Klart man vill dofta gott, men är det faktiskt bra att omge sig av så många olika dofter? Kanske det räkte med en parfym, eller en deodorant?

Alla andras liv är mycket snygga, prydliga och välstrukurerade. Äsh, varför kan inte jag vara sån också?

 

Deras liv är sådär snygga, klara färger, svartvita, sepia
.

Rätt så städat sovrum verkar det som.

 

Då jag slänger min röda linsgrytegegga på tallriken, har deras klar färg, vackra avokadoskivor. Och ett basilikablad.

 

Mina koppar är udda. Nej det är inte meningen, nej det är inte snyggt. Deras är..... väl utvalda, hela, rena.

 

De ser fräsha ut efter en timmes hårt intervallpass på gymmet. Och glada, oftast. Jag är röd och sunkig, sur ibland för att det gick åt pipsvängen med den träningen.

 

Deras äppel är fint uppskivat på en tallrik, med mandelspån och jordnötssmör. Min tallrikar är smutsiga, och jag slevar jordnötssmör ur burken (i smyg)

 

deras kvällspromenader är kantade av underbar solnedgång, nästan varje gång tror jag. Min är kantad av hundbajs under skon jag trampade på. Min matta med för den delen, eftersom jag inte insåg misstaget förrän jag tagit av mig skorna.

 

Men vafan? Är deras liv verkligen som det ser ut på fotona, på bloggarna? Äter de aldrig bajsfärgad köttfärssås? Vaknar de aldrig finniga som fan? Städar de varje dag? Svettas de inte ett dugg? Och varför sjutton tar aldrig deras batterier slut på telefonen då de är på gymmet, så vi slipper se hur glada de är efter 500 hopp med hopprep?

 

 

'Näe vad sjutton. Snälla, ge mig en bloggare som visar det riktiga, tråkiga, underbart vackra och fula livet som är livet på riktigt. Varken förfinat eller förfulat. För jag tror verkligen inte att deras äppelskivor blir godare av att liga o chklegga på en pittoresk ikeatallrik med det ekologiska jordnötssmöret. Sorry.....

Härmed bryter jag min receptbloggsoskuld med ett recept som skriker "dagens populärkultur". Ingen bild får ni, nej sån matpornografi håller jag mig tillsvidare borta från.

 

Jag gillar egnetligen inte sötsaker något vidare. Nötter däremot är min stora passion. Men ibland ibland får jag riktigt stor lust att hugga tänderna i något riktigt mörk-chokladigt, och då bakar jag helst själv. Mest därför att det är det roliga med bakverk, att tillverka dem, att få skapa nytt!

 

Detta recept kanske räknas som en lite mer "nyttig" onyttighet, med inget mjöl, inget socker (fast nog honung) och bara "rena" produkter. Jag anser att onyttigt ska få vara just "onyttigt", eftersom man ändå äter det så sällan. Bara för att ett bakverk faller inom kategorin nyttigare, betyder det ju inte att det inte ska intas med måtta.... Men ändå blev det idag just detta recept av flera orsaker: Det är glutenfritt, mammas caschewnötter kom till användning, det verkade spännande, och jag använder gärna honung, eftersom min pojkväns pappa sysslar med biodling, så jag vet varifrån just min honung kommer :D Här är då receptet!

 

Glutenfria, Mjölkfria, Paleovänliga och fria från rent socker! (och goda :D)

 

NÖTSMÖRSMUFFINS

 

3 muffins

-1 dl ´nötssmör (jag gjorde eget cashewnötssmör)

-1 krm salt (om nötsmöret var osaltat)

-1 ägg

-2 msk mörk kakao

-1.5 msk honung

-1/4 tsk bakpulver

 

Mixa alla ingredienser och klicka i formar. Grädda i 200 grader 10 minuter, svalna och smaska i dig!

 

Vispgrädde till är en hit!

 

(näst gång ska de få sällskap av bitar av vitchoklad också!)

Låt!

 

 

Degiga ben på dagens morgonpass, men vad gör väl det om man kan njuta av bra musik!

Förra veckan blev det inte så mycket dkrivet, vilket berodde på att vi flyttade. Flytten i sig höll på att sluta i en mjölksyrekatastrof, eftersom hissen i huset vi skulle flytta pajade. Vi bor alltså på sjunde våningen. Efter sju varvs springande med lådor i trappan kom mjölksyran, och i köket stod jag med gråten i halsen, stoppade i mig torkade aprikoser för brinnkära livet och tänkte att "fanfanfan, dethär kommer ALDRIG gå!!!!" Jag tror inte det skulle ha gått heller. Som tur kom fixaregubbarna just då och fixade hissen på 5 minuter TACK!

 

Men, en liten slutsats av att flytta blev vad äckligt mycket saker man äger!

 

Trots att jag köper nya kläder max två gånger i året (senaste jag köpte var en tröja på julrean, och innan dess en klänning i maj förra året), svämmar skåpet över med plagg från flera år tillbaka som används då och då, och inte går att slänga, helt enkelt. Och böcker, vad sjutton ska man med dem till?

 

Jag hade tänkt vårshoppa nya kläder, men nu inser jag bara hur onödigt det är, med skåpen fulla. Varför är vi västerlänningar så prylgalna? Behöver jag faktiskt 5 olika ljusstaksserier, bara för att de är "så söta"? Behöver jag 2 olika vinterjackor, 3 par svarta byxor, och 5 olika koftotr?

 

Sanningen är nej. Men ändå....

 

Vi är väl ett samlarfolk! Problemet är bara att våga ge bort/sälja/slänga. Och göra detta UTAN att köpa nytt. Det är ju bara att lura sig själv!

 

Tänk om alla hade bara så mycket de exakt behövde. Ett par vardagsbyxor, ett par finbyxor (av god kvalité, som man skötte om) En friluftsjacka, en vinterjacka, en höstjacka. Ett par stövlar, ett par vinterkängor, ett par klackskor ett par sommarskor. Ett par toppar och linnen. En kofta. En tröja. En festklänning-kort, en festklänning-lång. En kjol och en skjorta. Kanske en pyamas.

 

That's it. Men hur många är det som klarar det, egentligen?

Wihuu, ÄNTLIGEN vinterOS! Jag har längtat, väntat, speciellt på damernas skidlopp (både individuella och stafetter)

Men... plötsligt står jag inför ett etiskt problem. Vi har alla igen förkräckts över hur exempelvis arbetarna på OS inte får någon lön, hur vanliga människor blir bortkörda, misshandlade, allt för att hålla uppe en vacker fasad (kolla på uppdrag gransknings program om OS)

 

Min pojkvän frågade om jag verkligen tänkte titta på OS trots att jag tycker det är fel och omänskligt att spelen är uppbyggda på sånt sätt som de är (om rapporteringen om allt det oetiska bemötandet av ex. arbetare, stämmer) Hur kan jag egentligen rättfärdiga det. Hur kan NI rättfärdiga det?

 

Jag svarade att det väl är självklart att jag kollar på OS, jag älskar ju sport!
 Hans svar var då att jämföra det med att jag ex. inte vill köpa mat som är producerat på sånt sätt att människor far illa, att jag inte vill äta så mycket kött för naturens skull. Det är också val som står på en liknande grund.

 

Så tänk om jag kunde titta på samma sportgränar, men endast tävlingar som står på en bra etisk grund?

 

Nåt att fundera på....

 

Tänker ni kolla på OS?

Morgonmänniska

Det finns fördelar och nackdelar med båda, som det mesta här i livet. Ofta verkar det dessutom som att morgonmänniskor avundas kvällsmänniskor, och tvärt om..... Man vill ju ha fördelarna av båda!

 

Själv är jag en obotlig morgonmänniska. Är totalt lycklig om jag klarar av att sova längre än till 9, det händer nån gång i månaden. Annars vaknar jag av mig själv, mellan klockan halv sju och halv åtta. Inget fel på det egentligen, man hinner göra allt klart på morgonen, och slappa under kvällen! Däremot kan jag bli rätt avundsjuk på folk som orkar vara uppe hela natten, ibland känner man sig som en nobody då man går hem från festen och lägger sig redan vid tolv-ett slaget.

 

Så vad gör man då som morgonmänniska? Som sagt är fördelen med det att man hinner göra massor på morgonen, och det är då jag har mest energi! Detta har lett till att jag tränar på morgnarna, hellre än på kvällen.

 

Idag är en rätt så vanlig dag!

06.30 - vaknar, läser lite i Geir Lippestads bok

07.00 - Frukost (en större portion gröt med yoghurt, mandlar och blåbär, 2 hemgjorda havremackor med färskost)

08.15- 19km löprunda, alldeles magiskt med mycket energi!

10.00 - stretch, inkluderar duch, återhämtningsmellis

 

Längre än så har jag inte kommit idag, men som ni ser: det händer mycket på morgnarna!

 

 

11.00-gå till skolan (för att det är enklare att läsa där, inga föreläsningar idag)

11.30- Luncha på studentrestaurang med en kompis

12.20- läsa lite på tenta och dricka den ljuva drycken kaffetr

17.00 vandra hem och värma middag

19.00 -kvällspromenad till butiken för att handla

20.00 - mysa, kolla på nåt, kvällsmål

När är ni som effektivast? När känns träningen som bäst, och när kan ni koncentrera er?

 

Åter en av de klassiska frågeställningarna. Vad är egentligen normalt? Frågor om "hur gör du", "hur borde man göra", "hur ska jag göra"

 

Vad som är normalt kan man ju klassa på olika sätt, men oftast blir det väl ett sorts medeltal av vad alla människor gör. Betyder detta att alla människor borde göra likadant? Ska man verkligen sträva efter att vara normal?

 

Låt oss ta ett exempel: en normal människa tränar 3 ggr i vekcan. OK. Detta säger däremot inget om hur den människan mår, eller vad den gör i övrigt. Sover denna människa "normallänge", festar den "normalmycket"? Tänk om ingen egentligen gör som det som klassas som normalt, utan medelvärdet bara blivit så, eftersom de flesta är extrema åt olika håll?

 

Vi människor har en tendens att jämföra oss med varandra. Jag gör det också, eftersom det känns tryggt och bra! Men om sanningen ska fram är det väl ganska dumt egentligen, eftersom alla faktorer borde jämföras, och inte bara en, för att få kalkylen att gå ihop (om vi exempelvis talar om kost och träning, eller läxläsning och skolresultat). Du kan inte bara fråga hur mycket det är normalt att läsa på läxor, du måste också fråga dig vad dessa "normala" människor gör utöver detta.

 

Klassikern: vad är en "normalportion".

En normalportion för vem? För en flicka i 20 års åldern? Tränar hon? Går hon i skola? Hur lång är hon? Är hon vegetarian? Gillar hon mackor? Bakar hon kakor, spelar hon biljard, talar hon mycket i telefon, borstar hon tänderna, talar hon skitbakomryggen,harhonnågotvettikroppenöverhuvudTAGET?????????

 

 

Vad som är lättare att säga ar ju vad som är normalt för just DEJ.

 

Men visst kan det vara bra att ibland jämföra sig med andra litegrann! Varför får jag bara underkänt i alla prov, då alla andra får godkaänt? Jo för de läser sina läxor, det gör inte jag....

 

 

Ni fattar grejen! Visst kan man jämföra sig, men tycker ni verkligen det är eftersträvansvärt att vara "normal"? Hur kan något som ingen är (vilket jag ju nyss diskuterat) vara att vara normal?

 

Vad är eran åsikt?

 

 

 

-

 

Idag är det en sådan där önskelördag då allt känns bra!

 

 

 

Trött i benen från gårdagen vaknade jag och åt en mumsig frukost, varefter benen piggnade till. Till min förtjusning upptäcktes snötäcket utomhus, vilket ledde till en vinterpromenad till mitt favoritcafé för en förmiddagskaffe och kakbit!

 

Just nu sitter jag på biblioteket och studerar, har förmånen att få lunchen lagad åt mig idag, så småningom bär det av hemmåttr. Och efter det.....

 

 

.....skidåkning! Hurra!
 Det bästa som finns är att ägna eftermiddagen åt skidspåret, och sedan ta en lååång, skön dusch, slänga sig i soffan och hoppas på att någon dukar fram middagen.... Heheh :D

 

 

Hur ser er önskedag ut?

Det finns mycket positivt med att flytta hemmifrån, men nackdelar också. En sådan, för mig som bor flera hundra kilometer från min hemstad, är att möjligheterna att skida är mindre. Dels för att här är mindre snö, och dels för att jag inte har någon bil att ta mig till spåret med.

 

I helg ska jag i alla fall hem och skida så mycket jag bara orkar. Trodde jag. Tyvärr är snömängden för lite.

 

ATTANS!

 

Får fortsätta springa och låtsas att jag susar ner för backar....