thisishowitworks

Wihuu, ÄNTLIGEN vinterOS! Jag har längtat, väntat, speciellt på damernas skidlopp (både individuella och stafetter)

Men... plötsligt står jag inför ett etiskt problem. Vi har alla igen förkräckts över hur exempelvis arbetarna på OS inte får någon lön, hur vanliga människor blir bortkörda, misshandlade, allt för att hålla uppe en vacker fasad (kolla på uppdrag gransknings program om OS)

 

Min pojkvän frågade om jag verkligen tänkte titta på OS trots att jag tycker det är fel och omänskligt att spelen är uppbyggda på sånt sätt som de är (om rapporteringen om allt det oetiska bemötandet av ex. arbetare, stämmer) Hur kan jag egentligen rättfärdiga det. Hur kan NI rättfärdiga det?

 

Jag svarade att det väl är självklart att jag kollar på OS, jag älskar ju sport!
 Hans svar var då att jämföra det med att jag ex. inte vill köpa mat som är producerat på sånt sätt att människor far illa, att jag inte vill äta så mycket kött för naturens skull. Det är också val som står på en liknande grund.

 

Så tänk om jag kunde titta på samma sportgränar, men endast tävlingar som står på en bra etisk grund?

 

Nåt att fundera på....

 

Tänker ni kolla på OS?

Morgonmänniska

Det finns fördelar och nackdelar med båda, som det mesta här i livet. Ofta verkar det dessutom som att morgonmänniskor avundas kvällsmänniskor, och tvärt om..... Man vill ju ha fördelarna av båda!

 

Själv är jag en obotlig morgonmänniska. Är totalt lycklig om jag klarar av att sova längre än till 9, det händer nån gång i månaden. Annars vaknar jag av mig själv, mellan klockan halv sju och halv åtta. Inget fel på det egentligen, man hinner göra allt klart på morgonen, och slappa under kvällen! Däremot kan jag bli rätt avundsjuk på folk som orkar vara uppe hela natten, ibland känner man sig som en nobody då man går hem från festen och lägger sig redan vid tolv-ett slaget.

 

Så vad gör man då som morgonmänniska? Som sagt är fördelen med det att man hinner göra massor på morgonen, och det är då jag har mest energi! Detta har lett till att jag tränar på morgnarna, hellre än på kvällen.

 

Idag är en rätt så vanlig dag!

06.30 - vaknar, läser lite i Geir Lippestads bok

07.00 - Frukost (en större portion gröt med yoghurt, mandlar och blåbär, 2 hemgjorda havremackor med färskost)

08.15- 19km löprunda, alldeles magiskt med mycket energi!

10.00 - stretch, inkluderar duch, återhämtningsmellis

 

Längre än så har jag inte kommit idag, men som ni ser: det händer mycket på morgnarna!

 

 

11.00-gå till skolan (för att det är enklare att läsa där, inga föreläsningar idag)

11.30- Luncha på studentrestaurang med en kompis

12.20- läsa lite på tenta och dricka den ljuva drycken kaffetr

17.00 vandra hem och värma middag

19.00 -kvällspromenad till butiken för att handla

20.00 - mysa, kolla på nåt, kvällsmål

När är ni som effektivast? När känns träningen som bäst, och när kan ni koncentrera er?

 

Åter en av de klassiska frågeställningarna. Vad är egentligen normalt? Frågor om "hur gör du", "hur borde man göra", "hur ska jag göra"

 

Vad som är normalt kan man ju klassa på olika sätt, men oftast blir det väl ett sorts medeltal av vad alla människor gör. Betyder detta att alla människor borde göra likadant? Ska man verkligen sträva efter att vara normal?

 

Låt oss ta ett exempel: en normal människa tränar 3 ggr i vekcan. OK. Detta säger däremot inget om hur den människan mår, eller vad den gör i övrigt. Sover denna människa "normallänge", festar den "normalmycket"? Tänk om ingen egentligen gör som det som klassas som normalt, utan medelvärdet bara blivit så, eftersom de flesta är extrema åt olika håll?

 

Vi människor har en tendens att jämföra oss med varandra. Jag gör det också, eftersom det känns tryggt och bra! Men om sanningen ska fram är det väl ganska dumt egentligen, eftersom alla faktorer borde jämföras, och inte bara en, för att få kalkylen att gå ihop (om vi exempelvis talar om kost och träning, eller läxläsning och skolresultat). Du kan inte bara fråga hur mycket det är normalt att läsa på läxor, du måste också fråga dig vad dessa "normala" människor gör utöver detta.

 

Klassikern: vad är en "normalportion".

En normalportion för vem? För en flicka i 20 års åldern? Tränar hon? Går hon i skola? Hur lång är hon? Är hon vegetarian? Gillar hon mackor? Bakar hon kakor, spelar hon biljard, talar hon mycket i telefon, borstar hon tänderna, talar hon skitbakomryggen,harhonnågotvettikroppenöverhuvudTAGET?????????

 

 

Vad som är lättare att säga ar ju vad som är normalt för just DEJ.

 

Men visst kan det vara bra att ibland jämföra sig med andra litegrann! Varför får jag bara underkänt i alla prov, då alla andra får godkaänt? Jo för de läser sina läxor, det gör inte jag....

 

 

Ni fattar grejen! Visst kan man jämföra sig, men tycker ni verkligen det är eftersträvansvärt att vara "normal"? Hur kan något som ingen är (vilket jag ju nyss diskuterat) vara att vara normal?

 

Vad är eran åsikt?

 

 

 

-

 

Idag är det en sådan där önskelördag då allt känns bra!

 

 

 

Trött i benen från gårdagen vaknade jag och åt en mumsig frukost, varefter benen piggnade till. Till min förtjusning upptäcktes snötäcket utomhus, vilket ledde till en vinterpromenad till mitt favoritcafé för en förmiddagskaffe och kakbit!

 

Just nu sitter jag på biblioteket och studerar, har förmånen att få lunchen lagad åt mig idag, så småningom bär det av hemmåttr. Och efter det.....

 

 

.....skidåkning! Hurra!
 Det bästa som finns är att ägna eftermiddagen åt skidspåret, och sedan ta en lååång, skön dusch, slänga sig i soffan och hoppas på att någon dukar fram middagen.... Heheh :D

 

 

Hur ser er önskedag ut?